Jag förvånas av hur mycket av mina känslor och mående  är kopplat till hundträningen.Den underbara känslan när allt stämmer när det går framåt, men också den misslyckade när det så kallat skiter sig.Och då har jag ändå med denna hunden bestämt mig för att jag enbart tränar för min egen skull.Inte för att passa in ,vara delaktig eller vad som funnits i huvudet innan.Jag har bestämt mig för att göra på mitt sätt och mina villkor.Gärna ta hjälp av andra men noga väga om råden jag får tilltalar mig eller inte.Att inte lyssna på hur lång har du kommit!! hur gammal är hon nu!! har du varit ute och tävlat?Kommer säkert ha en hund som vid 4 års ålder kan elitmomenten  men inte tävlat.Men blir det så är det mitt val.Det är jättekul att träna in nya saker .Jag har helt ändrat synen på min hundhobby,men ändå så blir jag så påverkad om det går bra eller dåligt  .Skumt de tolkningar av prestationen gör jag ju bara själv.Jag borde kunna se de som ett steg på en utvecklingsfas istället för misslyckanden.Frågan är hur mycket avspelas till hunden i dessa läge.En hel del tror jag.Just nu har någon gett mig lite luft under vingarna och helt plötsligt flyger vi.Men inte är det långt till stört landning och vem står för dessa känslomässiga djupdykningar jo jag.Ja antar att när man kan nyanserat se på sin träning och rida på framgångsvågen utan att trilla av vid minsta motgång.Då går det framåt vilken sport man nu utövar.Så positiva tankar gott folk det lönar sig alltid.

Smilla alias blåsan.Men nu får hon ha ett nytt smeknamn.Nu kan hon ju hålla tätt.Detta är syrran nytillskott  o så ljuvligt söt.